Historia

Detta är den fantastiska historien om en skicklig entreprenör som spann vidare på sin lilla garnbod på Storgatan i Nyköping tills det blev det största och lyxigaste varuhuset i hela landet.
Utan honom hade vi förmodligen inte idag kunna promenera längs den slingrande Nyköpings-ån, stanna till för att titta på anrika Nyköpingshus och fått syn på den märkliga byggnaden tvärs över ån: den stora villan med den pampiga trappan och de karaktäristiska färgerna, kulturhuset från början av 1900-talet. 

1902 skapades Nordiska Kompaniet av två herrar:
Karl Ludvig Lundberg, son till entreprenören med garnboden i Nyköping, som ägde Stockholms största varuhus, beläget vid Stureplan.  
Joseph Sachs, som ägde Pariserbazaren i Stockholm och drömde om ett ännu större varuhus.
De arbetade tillsammans i Nordiska Kompaniet till 1912, då Karl Ludvig Lundberg lämnade styrelsen och Josef Sachs startade byggandet av den nya varuhuset på Hamngatan, där det ligger än idag.

1903 beslöts att NK skulle flytta sin tillverkning till landsorten. Kraven var att företaget skulle få tillgång till hamn med lastkaj, järnvägsspår och leverans av elkraft. I konkurrens med andra platser föll valet på Nyköping. Det hade säkert betydelse att den ene ägaren Karl Lundbergs hjärta slog särskilt varmt för födelsestaden Nyköping och att Nyköpings företrädare hade goda kontakter med Nordiska Kompaniets chefer och lyckades genomföra framgångsrika förhandlingar. Kontrakt skrevs med Nyköpings stad för ett stort bygge i kvarteren Varfstomten och Brädgården.


1904 byggdes den stora fabriken som kom att omfatta möbelfabrik, tapetserarverkstad, järnsängsfabrik och konstgjuteri mellan Folkungavägen och ån.
Till fabriksområdet hörde även ett sågverk, brädgård och brandstation på andra sidan Folkungavägen.
Portalen över Folkungavägen raserades 1969 av gatukontorets sandbil, och alla husen revs på 1985-1886.
I det gamla NK-området finns nu polishuset på ena sidan vägen och bostäder och hotell ner mot ån.

1906 öppnades Konst- och industriutställningen i Norrköping. Det var dåtidens marknadsföring av allehanda nymodigheter,. Den invigdes av kronprins Gustaf och drog cirka 350 000 besökare under sommarmånaderna.
Industriutställningen visade bland annat lok och elektiska bilar, kanoner och Skandinaviens största elektriska maskin.
Här fanns alla dåtidens kända konstnärer representerade bland 900 alster i Konsthallen.
Nordiska Kompaniet fick här sin första chans att visa upp sig och arkitekten Ferdinand Boberg anlitades för att bygga en stor paviljong, där NK byggde upp hela hemmiljöer för att visa fantastiska lyxmöbler och inredningar. Här visades ”det nyaste och exklusivaste i fråga om möbler och inredningar för den exklusiva kundkrets som NK främst riktade sig till”.

Ferdinand Boberg var en av Sveriges främsta arkitekter på sin tid. Rosenbad, Thielska Galleriet, Prins Eugens Valdemarsudde, Posthuset på Vasagatan i Stockholm och Munktells verkstäder i Eskilstuna är några av hans verk.
Han fick sitt genombrott som en av huvudarkitekterna bakom Stockholmsutställningen 1897, och var med och skapade många stora utställningar.
NK-varuhuset 1915 blev hans sista byggnad. Därefter åkte han tillsammans med sin hustru Sverige runt och tecknade av hus och miljöer. Han efterlämnade över 8000 arbeten.
En hel del av hans skisser finns att titta på i Boberg-rummet på NK-villan, tillsammans med foton av hur miljön ser ut i modern tid.

1907 lastades NK-paviljongen på pråmen Fram i Norrköpings hamn och fraktades till Nyköping. Mellan NK-verkstäderna och Nyköpings-ån fick den sin plats. Där rustades den upp, med bland annat en liten lägenhet på andra våningen för vaktmästarfamiljen.
I februari 1908 skänkte Nordiska Kompaniet villan till arbetarna för att "bereda sina arbetare trefnad och nöje, samt tillfälle till intellektuell förkofran". I huset ingick alla inventarier, och även Nyköpings första bibliotek, med cirka 270 böcker som skänkts av Josef Sachs.
I NK-villan samsades fackföreningsmöten och studiecirklar, husmorsföreningar och musikkår, föreläsningar, baler och privata fester.

1908 bildades Egnahemsföreningen Nyköpings Villastad för att bygga hus åt NK:s arbetare. Nyköpings stad gick i borgen, och NK svarade för topplånen, som drogs från lönen. Det gav arbetarna en möjlighet att bygga ett eget hus, till en kostnad av cirka 5 000 kronor.
Det blev så populärt att tomterna lottades ut,  och fram till 1916 byggdes 46 hus runt Stockholmsvägen ( som då hette Viktor Rydbergsgatan). Idag är Östra Villastaden ett av de mest eftertraktade villaområdena i Nyköping.

1909  var Nordiska Kompaniet Nyköpings största arbetsgivare med drygt 300 anställda. Av dem var ett 20-tal kvinnor. 1917 var antalet anställda uppe i 500.
Skickliga hantverkare kom och bosatte sig i Nyköping. Det fanns många yrken representerade, som möbelsnickare,  stolmakare,  metallarbetare, tapetserare, förgyllare, bildhuggare, bonare, polererskor, fernissiskor och ciselörer.
 I den lugna småstaden med drygt 7000 invånare blev ”Kompanisterna”, som de NK-anställda kallades, uppmärksammade och respekterade. Redan från starten gick de olika fackföreningarna samman i klubben som tog namnet Concordia, endräktens och samförståndets  gudinna.

Personalpolitiken på NK:s verkstäder var annorlunda än hos de flesta företag på den tiden. NK värnade om sin personal, till exempel erbjöds redan 1905 de anställda fri läkarvård, och så småningom även de anställdas familjer. Några år sedan försäkrades arbetarna mot olycksfall på både arbets- och fritid. Personalrabatt gjorde att många beställde varor på intressekontoret i Nyköping. Dessa beställda livsmedel och andra varor fraktades till Nyköping med möbelbussen som levererade de färdiga möblerna till Stockholm. Samlingsplatsen NK-villan betydde också mycket för personalen.
Arbetarna ställde även krav på arbetsgivaren; högre lön, extra stöd under kriget, bättre arbetsvillkor. Strejkvapnet togs till inte bara under storstrejken 1909.

NK-möbler med originellt utförande, exklusiva träslag och material av olika slag kännetecknade produkterna från verkstäderna i Nyköping. Möblerna blev kända över hela världen för sin höga kvalitet och sitt konstnärliga utförande. Sveriges mest kända formgivare var knutna till verkstäderna: möbelarkitekter som Axel Einar Hjort, Carl Bergsten, Gunnar Asplund, Carl Malmsten, David Blomberg, Elias Svedberg, Harry Bertoia och Kerstin Hörlin-Holmqvist. Men utan de skickliga hantverkarna hade möblerna inte kommit till.

1913 invigdes med pompa och ståt en ny filial i Moskva, efter den första utländska filialen öppnats i St. Petersburg när NK-möblerna tidigare gjort succé på utställningen i St Petersburg. NK-möblerna passade väl in i de stora våningarna och på lantegendomarna i Tsar-Ryssland. Den ryska överklassen var köpstark och beställde dyrbara praktmöbler.
Den lönsamma försäljningen av praktmöbler till den ryska överklassen upphörde i och med den ryska revolutionen 1917.
1919 NK öppnade en filial i Buenos Aires i Argentina. Detta blev dock inte lika lyckat som i Ryssland och dotterbolaget övergick snart till egen tillverkning.

1915 invigdes Nordiska Kompaniets stora varuhus på Hamngatan,  ritat av arkitekten Ferdinand Boberg, tio år efter att han ritat NK-villan. Varuhuset  blev hans sista verk som arkitekt.
Än idag kan man på NK äta i den K-märkta Bobergs matsal med möbler som tillverkats på verkstäderna i Nyköping.
Och än idag kan man jämföra arkitektoniska särdrag i Bobergs båda byggnader.

1920-talet var tiden då verkstäderna började tillverka möbler till offentliga lokaler, bland annat till Konserthuset i Stockholm och Svenska Tändsticksbolaget. Fr o m 1930-talet blir inredningarna av offentliga lokaler en viktig del av produktionen.

Först med det senaste var under många år mottot för Nordiska Kompaniet och de var verkligen först i Sverige med en rad nymodigheter.

1928 inredde NK:s verkstäder Svenska Amerika linjens M/S Kungsholm med exklusiva möbler och inredningar. Senare fick de i uppdrag att inreda den svenska handelsflottans vackraste fartyg Svenska Lloyds M/S Saga och det sista fartyget med NK-inredning Svenska Lloyds M/S Patricia som sjösattes 1941.
I mitten av 1930-talet blev det dåligt med sysselsättningen och de anställda fick gå ned till att arbeta fyra dagar i veckan. Då byggdes 150 segelbåtar i ek på beställning från Svenska seglarskolan.

1934 fick NK:s verkstäder en order från shahen av Persien på en järnvägsvagn. Det 21 meter långa skrovet ställdes upp på centralen i Nyköping där NK-anställda utförde sitt arbete. Shahens privata salongsvagn fick kosta hur mycket som helst. Den inreddes i de ädlaste träslag som mahogny, ebenholts, jakaranda och citronträ. Taket i badrummet tillverkades i gediget silver men shahens företrädare tyckte inte att det var snyggt utan sade till om att taket skulle målas över i önskad nyans.
Det var inte bara shahen som fick en specialbyggd tågvagn utan även svenske kung Gustav VI Adolf.

1937 startades AB Nyköpings Automobilfabrik (ANA) när Nordiska Kompaniet ville bredda sin produktion. Avtal slöts med Chrysler Corporation och ANA fick ensamhetsrätt till import av bland annat Plymouth och DeSoto samt lastbilen Fargo. Bilarna fraktades i delar från Detroit till Nyköping och sattes ihop hos ANA som fanns i en del av NK verkstäders lokaler. 1948 invigdes den nya fabriken i Spelhagen.
1960 övertogs ANA av Saab och blev dotterbolaget Saab-Ana.

1940  behövde Sverige jaktplan till sitt försvar och hade beställt 264 sådana i USA, men USA:s president utfärdade exportförbud för krigsflygplanen. Den 29 augusti kom ordern att ”göra ett svenskt jaktflygplan” och NK:s  verkstäder i Nyköping fick beställningen att tillverka träpaneler till flygplanet J22. 

1946 utlyste Svenska slöjdföreningen tillsammans med möbelfabrikerna en tävling i syfte att få fram möbler till ”den modernas familjens behov och som lämpar sig för serietillverkning”
Första pris fick förslaget ”Ta i trä” av Elias Svedberg med Erik Wörts och Lena Larsson som medarbetare. Resultatet blev möbelserien Triva som var de första monteringsbara möblerna och som levererades i platta paket.
Verkstäderna i Nyköping blev alltså föregångare till den idé som blev IKEA:s och dit knöts senare Erik Wörts. Efterföljare till Triva var serien Futura som ritades av arkitekten David Forsén. Futura var enligt reklamen ”exklusiv med överkomligt pris”.

1973 stängdes verksamheten vid NK verkstäder, en industri som hade haft mycket stor betydelse för näringslivet i Nyköping. Lokalerna övertogs då av Saab-Ana.

1977 beslutade Nyköpings kommun att byta mark med Saab-ANA för att kunna bygga ett nytt polishus vid Folkungavägen. Företaget fick mark i Spelhagen och kommunen fick marken där polishuset nu ligger, samt marken för nuvarande promenaden längs ån, och dessutom kom NK-villan med i byteshandeln.
Kommunen hade inga planer för villan, hyrde ut den till olika verksamheter och öppnade den 2006  för allmänheten med utställningar och andra aktiviteter.
2009 ville kommunen sälja NK-villan,  med det gillade inte Nyköpingsborna, som skrev på långa protestlistor. Samma år bildades NK-villans vänner, som sedan dess fyllt det anrika kulturhuset med utställningar, föreläsningar, konserter och andra aktiviteter.
Ett café finns också i de anrika lokalerna.